Moster ”Lisen"
(under Karins ungdomstid)
Hon var döpt till Laura Elisabeth Sahlqvist, men bar namnet Elise, och kallades av släkt och vänner för ”Lisen”.
Ur födelseboken
Karins moster, Elise Sahlqvist, föddes i Örebro 1843 och flyttade enligt kyrkboken till Hallsberg i oktober 1874 tillsammans med sin mamma. I Hallsberg bodde de, enligt husförhörslängden, till att börja med, på fastigheten Torp. Den fastighet som ägdes av Adolf Bergöö, ”Vita huset”, men senare bodde de på Sannalund som ägdes av Elise. Ja, Elise blev med tiden en förmögen kvinna som ägde och drev en hattfabrik i Hallsberg med många anställda. ”Elise Sahlqvists strå- och filthattfabrik.”
Men nu ska inte jag ägna mig åt halmhattsfabriken. Jag ska i stället med hjälp av Karins brev försöka ge en liten bild av vad fröken Elise Sahlqvist sysslar med vid den tid Karin bor inackorderad i Stockholm. Och jag gör som Karin: kallar henne uteslutande för ”Lisen”.
Redan efter att Karin, 1873, varit några veckor i Stockholm, skriver hon hem och ber mamma hälsa Anna och moster och tacka för karamellerna. Anna Morien och moster Lisen kokar karameller för att skicka till Karin. Det tycks mig således som att Karins mormor och Lisen bor hos Bergöös redan hösten 1873, trots vad som står i kyrkboken.
Karin skriver: ”I går, straxt innan jag gick till Annas Mamma med Mosters pengar kom jag att tänka på…” Vad hon kom att tänka på kan i det här sammanhanget vara av ickebetydelse, men varför går Karin till Anna Moriens mamma med Lisens pengar. Är Lisen skyldig? Kan det vara så att Annas mamma hjälpt henne med något?
En kort tid senare skriver Karin: ”Nickan bad moster att virka mera ganser.” För det första. Jag är inte helt säker på att det är moster Lisen som menas, men varför skulle Karin skriva något sådant hem till sin mamma i Hallsberg, om det gällde någon annan moster som inte bor i Hallsberg. För det andra, vem är Nickan. I Karins brev förekommer en Nickan, en Nuckan och till och med en Puckan. Förmodligen samma person, men vem? Inte en aning. Och för det tredje. Vad är ganser?
I Nationalencyklopedin står att läsa: gans, plur. ganser, ett smalt, runt eller kantigt, vävt band, snodd eller snöre av guld-, silver- eller silketråd, använt till garnering av möbler och klädesplagg, t.ex. snörbeläggningen på husaruniformen.
Lisen är trettio år. Vad lever hon av? Hennes pappa, handlare Sahlqvist i Örebro, som dog 1862 hade enligt bouppteckningen det ganska bra ställt. Hennes mamma drev därefter butiken i Örebro i egen regi i fem år. Kanske har de efter det sparade medel att leva av. Lisen kommer senare att driva en stor fabrik och är vid sin död 1904 en förmögen kvinna.
Är det så att hon redan nu, 1873, börjar sin karriär som företagare? Virkar ganser! Kan det vara så att Anna Moriens mamma hjälper till med något liknande? Därav pengarna från Lisen. Kan i så fall ”Nickan” ha något med försäljning att göra?
Det är så att Karins små meningar här och där i breven, som berör Lisen blir så oförståeliga, som t.ex när Karin ber sin mamma skicka bröd. Karin skriver: ”…och skicka med mosters remsor.” Mosters remsor? Är remsor och ganser det samma? Det är otillfredsställande att inte förstå, och förmodligen aldrig få veta vad som försiggår.
I sista brevet före jul, 1873, skriver Karin: ”I morse var jag med Hilma och satte in hennes valnötter på Bikupan, vi gingo äfven upp till Moster för att fråga Puckan efter ganspengarne, hon hade ej sålt allt, och hade tänkt att skicka dem med moster i jul.” Och längre ner i samma brev: ”Hilma vill gerna hafva sina nötpengar, kanske att jag skall betala henne af mina, och att jag sedan får dem.”
Valnötter? Bikupan? Puckan? Ganspengar? och nötpengar? Det låter som något hemligt krypterat språk. Jag förstår inte. Finns det någon som kan hjälpa mig.
I Stockholm fanns vid den tiden en ”butik” som förmedlade: ”anskaffning o. afsättning af arbeten åt kvinnor hvilka vilja bidraga till sin försörjning gm handarbete; senare äfv. benämning på liknande anstalter på andra orter.” (ur SAOB) Är det den Bikupan som avses?
Aftonbladet 1870-10-11
OBS: Läs också en gammal fin tidning, IDUN veckojournalen med en artikel om Lisen Sahlqvist. PDF-fil
Lite i bakgrunden kan man se Elise Sahlqvist målad av Carl Larsson på Bergöövåningen i Hallsberg. Hon måste ha varit en profil på orten, och man kan undra varför hon inte fick en mer framtoning på väggmålningarna. Kanske är det sant, det som sagts mig, att Elise Sahlqvist undvek att porträtteras. Det lär inte finnas några kort på henne och kanske vägrade hon att stå modell åt Carl.
--------
Karin och Hilma har varit till moster Ida Pripp, som bor i Stockholm, för att fråga ”Puckan”. Är det någon som bor hos Ida som Karin kallar Puckan (förmodligen densamma som ”Nickan” och ”Nuckan”) och som säljer ganser åt Lisen och som ämnar skicka pengar med Ida när hon reser till Hallsberg till jul? Men valnötter? Om det varit hasselnötter, kunde Hilma ha plockat dem i skogen, men valnötter? Och vem vill Hilma få pengar av, de pengar som Karin erbjuder sig att lägga ut. Är det något som Hilma ordnat med och ska få betalt för av Lisen? Inte vet jag, men en sak vet jag. Ungefär tio år senare flyttar Hilma till Hallsberg, kanske först som biträde åt Bergöö, men är snart anställd av Lisen, vid hattfabriken. Är det så att affärerna och samarbetet börjat redan här, på hösten 1873.
I Karins brev är det mycket som blir oklart. Inte för att hon skriver oklarheter, utan därför att en del av det hon resonerar med sin mamma om, är sådant som de båda känner till, och Karin hade aldrig tänkt sig att jag skulle sitta här etthundrafyrtio år senare och läsa hennes brev.
Efter sitt första jullov är Karin tillbaks i Stockholm: ”Anna Ekström har jag träffat i ritningen och räkningen i dag, hon bad mig helsa från hennes faster till moster Lisen, hon sade att moster hade spelt för henne.”
Så är jag där igen. Svårt att förstå. Spelt? Piano eller vad? Säckpipa? Har Lisen tagit lektioner för Anna Ekströms faster, eller har Lisen stått för någon sorts underhållning. Inte omöjligt, för Annas faster har bott i Örebro.
Drygt ett år senare, under vårterminen 1875 bor Lisen hos sin syster Ida Pripp i Stockholm från januari till mitten av april. Men då handlar det inte alls om ganser, valnötter eller pengar. Då är det bara trevligt för Karin att få lite extra gemenskap, som t.ex: ”Jag tyckte det var så roligt att få se moster Lisen nu i qväll ty det brukar stå så ofta folk och vänta på eleferna om qvällarne och då kan jag aldrig låta bli att titta efter om det är någon som söker mig.
Dagens nyheter 1879-03-22
Lisen säljer således halmflätor 1879 till fabriker. (Några tusen.) Så vid den tiden är hon inte alls fabrikör själv.
På sommaren 1881 vistas Karin i badorten Varberg. Vid ett tillfälle skriver hon: ”det var roligt att se bondfolket från Mark allt qvinfolket hade en slags blårutiga schaletter som voro så trefliga, jag har försökt att få en sådan här för att kläda moster Lisens hatt med men har ej kunnat fått någon, i stället har jag satt på den litet brokigt tyg och den är mycket treflig hellsa moster det, min värdinna påstår att den är mycket praktisk emedan den både kan tjenstgöra som parasol och paraply.”
Elise Sahlqvist
Bilden t.v. är ur en akvarell, målad av Karins moster Augustas man, Rudolf Gagge. Jag har ”lånat” den från tidningen Kumla Julblad 1964. Hatten t.h. finns i Bergööska huset i Hallsberg
Moster Lisens hatt! Nu, 1881, har alltså Lisen gjort en hatt åt Karin. Remsorna som var på tal tidigare, kan det ha varit halmflätor? Det är just av halmflätor som hon syr hattar senare i fabriken. Och från Paris i juni 1882 skriver Karin i brev hem till sin ”snälla Far”: ”…det vore roligt om jag kunde skaffa moster några flätor men det skulle ju ej vara förr än i höst, eller hur?”
Och jag får väl anta att det är halmflätor som Karin ämnar skaffa åt sin moster.
Text: Curt Fröberg